Blixten och repet

Långt efter att projekt Operation Pärlan var avslutat fick vi ett märkvärdigt vittnesbörd från en äldre kinesisk pastor vid namn John som redan hade tillbringat många år i fängelse för evangeliets skull.

Pastor John, som var i sjuttioårsåldern, gick med på att ta emot en sändning med 10 000 biblar dagen efter Pärlans leverans. Han var överlycklig och fylld av glädje över att få medverka på det här viset, och han såg fram emot att få dela ut biblarna bland de många behövande troende i hans område. När sändningen med biblar kom hem till honom grät John och kramade om dem av ren lycka samtidigt som han tackade Gud för att Han lät dem få så många exemplar av Hans värdefulla Ord vid ett och samma tillfälle.

När myndigheterna underrättades om leveransen av biblar och påbörjade en grundlig utredning blev situationen så spänd att John beslutade att det var klokast att han behöll de 10 000 biblarna tills påtryckningarna minskade. Veckorna gick men situationen var fortfarande så spänd att han bad en kristen bonde att gömma biblarna under sin ladugård. Myndigheterna var övertygade om att John var en av projektets huvuddeltagare så han arresterades och togs till ett lokalt fängelse trots att det inte fanns några bevis för hans inblandning. John insåg situationens allvar när han såg att hans utfrågare inte var lokala polismän utan specialutredare som hade flugit in från Beijing för att ta hand om det inträffade.

De ursinniga utredarna skrek fram sina frågor och skällde ut denne ärevördige gudsman som bara blundade och bad i tystnad. De ville ha namnen på ledarna för Operation Pärlan men det fanns ingen chans att

John skulle förråda sina bröder och systrar på ett sådant sätt. När han vägrade att svara blev männen ännu argare, så de släpade ut honom från förhörsrummet till fängelsegården där de tvingade honom att stå på en låda som var omkring en meter hög och mindre än 30 cm bred.

När de såg att den gamle mannen inte böjde sig för deras hotelser band vakterna Johns händer bakom ryggen på honom och placerade en snara runt hans hals. En man klättrade upp på taket till en närliggande byggnad och knöt fast repet i en bjälke. "Nu får vi se hur lugn du är, gamle man!" hånlog de. "Så fort du blir trött kommer du att ramla av lådan och dö. Det här är helt och hållet ditt eget fel. Gör dig redo att möta din Gud!"

Två vakter stannade kvar för att bevittna den trofaste pastorns död medan de andra gick i väg samtidigt som de drev med Johns tro och skrattade åt hans besvärliga situation. Den ödmjuke pastorn snavade emellertid inte utan kände i stället hur en våg av styrka gick genom hans kropp. Hans ben verkade bli starkare och djärvt förkunnade han evangeliet för de två vakterna. Vid solnedgången var de två vakterna överraskade över att den gamle mannen ännu inte hade kollapsat.

När följande dag grydde stod John fortfarande på den lilla lådan. Hans strupe var torr men en regnskur friskade upp honom. Vakterna återtog sina positioner och var säkra på att den kristne fången när som helst skulle kollapsa och bli hängd. Timmarna gick och det enda ljud som hördes på gården var Johns röst när han predikade evangeliet med hög röst. Han sa till vakterna att han inte var rädd för döden eftersom Jesus Kristus redan hade gett honom en plats i himlen. En av männen skrattade och svarade: "Gamle man, om jag blir lika gammal och ser lika sjuklig ut som du så kommer inte jag heller att vara rädd för att dö!"

De uttråkade vakterna började spela spel och riktade sin uppmärksamhet mot det. Detta gjorde att John kände sig uppmuntrad eftersom han tänkte på likheterna med de romerska vakterna som spelade om Jesus kläder medan han hängde på korset.

Otroligt nog tog den andra dagen slut och pastorn stod fortfarande kvar.

Samma sak hände den tredje dagen, och därefter den fjärde, femte och sjätte. De andra vakterna hörde att den gamle mannen fortfarande var vid liv och kom för att få se det med egna ögon. Andra fångar hörde talas om det otroliga miraklet och ärade Gud. Ju längre John stod kvar på lådan utan mat eller vila, desto mer började gudsfruktan gripa tag i alla som beskådade denna märkvärdiga händelse.

För varje dag som gick försämrades Johns fysiska tillstånd. Hans ben svällde upp till sin dubbla storlek och ibland skakade de okontrollerat av kramp. På den elfte dagen började John känna sig svag och var nära att kollapsa. Han hölls dock uppe av den Helige Ande och han gav inte upp. John hade vid det här laget blivit något av ett skådespel och nyheten om miraklet hade nått utanför fängelsets väggar. Några av de ledande tjänstemännen och stadens män kom för att se det med egna ögon.

Blixten

John blundade när hans ben föll och den älskade pastorn blev medvetslös när snaran drogs åt runt hans hals.

Omkring tio minuter senare öppnade John ögonen och märkte att han låg utsträckt på fängelsegolvet. Hela hans kropp gjorde olidligt ont, speciellt hans armar som hade varit bakbundna i nästan två veckor. Nu när repen hade lossats forsade blodet mot hans armar och ben där det ledde till överväldigande smärta. John visste inte vad det var som hände men märkte till slut att någon försökte hjälpa honom att sätta sig upp och att en vattenflaska pressades mot hans spruckna läppar. Det gick ytterligare några minuter innan han klarade av att skönja att personen som hjälpte honom var en av vakterna som hade fått uppgiften att se honom dö. Den andra vakten stod i närheten.

"Snälla, dö inte! Vi vill lära känna din Gud!" vädjade männen. "Snälla, farbror, hjälp oss lära känna din Jesus!"

"Varför då?" frågade John med en svag viskning.

De förklarade för John att när hans ben slutligen hade kollapsat mitt i stormen så hängde hans kropp i luften och svängde fram och tillbaka i bjälken ovanför. Sedan, ett ögonblick senare, lyste en blixt plötsligt upp gården och skar av repet alldeles ovanför hans huvud så att han föll till marken. De två vakterna som skakade av rädsla drog in sin medvetslöse fånge och försökte återuppliva honom.

Pastor John återfick gradvis sin styrka och förde de två desperata männen till tro på Jesus Kristus. Dussintals andra vakter och fångar som hade hört vad som hänt ångrade sina synder och satte sin tro till Gud. Eftersom de insåg att de riskerade att drabbas av Guds vrede om de fortsatte att förfölja den kristne gamlingen släppte myndigheterna honom ur fängelset. John återvände hem och grävde senare upp de 10 000 biblarna och delade ut dem bland de troende.