Kristusgestalten i Kristineberg

Inledning
Gång efter annan inträffar händelser, som på ett särskilt sätt fångar vår uppmärksamhet. I naturens värld kan vi få se företeelser, som fyller oss med förundran. Den vakne iakttagaren möter förunderliga ting varje dag. Det som vi här nedan skall skildra skedde för några år tillbaka i norra delen av vårt land och torde höra till det mera säregna. 

Samhället Kristineberg
Som en svamp ur jorden har Kristinebergs gruvsamhälle växt upp. Det ligger 70 km från Lycksele stad i Västerbotten. Förr låg där endast en gård, men så en dag upptäckte man att det fanns dyrbar järn-, koppar- och guldmalm under myren och berget. På rekordartat kort tid växte ett samhälle upp med över 1.000 bostäder, skolor, sjukhus, post, telegraf, Folkets Hus och andra samlingslokaler. Ödebygden förvandlades till ett samhälle med sjudande liv och rörelse. Världens längsta linbana, 96 km lång, byggdes på ett år och fem dagar. Den forslar på 10 timmar malmtunnor från Kristineberg förbi "guldstaden" Boliden ner till Rönnskärs smältverk. Med ett intervall av 86 sekunder mellan varje tunna hinner man forsla mer än 1.000 ton malm från gruvan i Kristineberg till Rönnskär varje dag. 

En Kristusgestalt 107 m under jordytan 
Detta gruvsamhälle har blivit föremål för stor uppmärksamhet inte blott för att under denna ogästvänliga och skrovliga yta så stora rikedomar gömmes i form av dyrbara mineralier, utan även på grund av en märklig händelse, som inträffade i ett av gruvhålen den 29 november 1946. När gruvarbetarna efter ett sprängskott lät sina strålkastare spela på bergväggen, möttes de av en strålande Kristusgestalt. Det var som om en ridå dragits undan. Något sällsamt hade blottats där nere, 107 m under jordytan. 

 

 En gammal profetia
Genom denna händelse gavs ny aktualitet åt en gammal profetia, som muntligen bevarats, men som nu finnes upptecknad på länsmuseet i Umeå. Det är följande profetia, som förtäljer om vad som skall ske i kommande dagar: 


"I världens yttersta tider kommer det att uppstå många falska profeter, av vilka åtskilliga kommer att förutsäga tiden för den yttersta domen. Om du får höra sådana tala, skall du inte tro vad de säger, ty endast Gud vet om den dagen. Beviset på att vi nalkas slutet är människornas lärdom, vilken sprider sig över hela jorden. Folken kommer också att bli egenkära av sig och lita på sig själva. Kristenheten avtar och gudaktigheten försvinner. Människorna skall mena, att ingen Gud har skapat jorden. Somliga kommer att tro, att människorna själva åstakommit undret. Framtidens människor kommer att göra stora uppfinningar, ja, så stora, att de anser att inte ens Gud gjort sådana underverk. Den mänskliga uppfinningsförmågan kommer att dana om de människor, som Gud skapat, men de människorna kommer att sakna själ. Människorna kommer att resa i skyn på drakliknande föremål. Det blir drakliknande, fräsande föremål i skyn, på jorden och under jorden. På den tiden kommer människor att jubla och säga sig vara världsalltets herrar. Men ändå är de inte nöjda. Nästa etapp blir försöket att övervinna döden. Ingen skall behöva dö utan få evigt liv. Allt detta kommer människorna att se, men de har ej längre visdomens ögon att se med. De vill ej bättra sig från sina synder. Vedermödans plågor skall övergå alla jordens länder och folkslag, och på alla tungomål kommer klagolåt att höras.

 Men i Norden finns ett land med resligt folk, och folken i Nordanlanden skall skonas i det längsta från de vedermödor, som redan gått ut över jorden. Ty Gud själv har rett en boning åt sin enfödde Son i ett av Nordlandets skimrande berg. Berget och landet skall länge vara överskuggat av Herrens hand. Var berget och landet finns, vet ännu ingen, men det skall uppenbaras i världens sista tider. Men innan den tiden kommer, har folken i Nordanlanden vikit av från Guds utstakade vägar. Ännu kommer Gud att förbarma sig över människorna i Nordlandet, därför att de är givmilda av sig. Men även det folket skall tilltaga i synd. Då kommer Gud att visa människorna sin enfödde Sons bostad i det skimrande berget, den boning, som han själv tillrett.

Det kommer en tid att råda stor häpnad inför Kristusbilden. Men snart kommer de att glömma allt, och gudlösheten får övertaget bland folket. De kommer att ropa, att det inte finns någon annan gud än kunskapens gud. Det skimrande berget kommer då att åter visa sig och bli omtalat bland människorna, därför att Guds beskyddande hand fortfarande vilar över folket, som bor där. Denna gång kommer Kristusbilden visa sig uppe på bergets topp, så att alla skall kunna se den. Åter skall människorna se och häpna över det stora undret. Gud kommer även en tid att skona Nordlandets människor från tidens vedermödor, så länge gudabilden visar sig, och dess boning inte krossats av människohänder.

Emellertid tilltar gudlösheten. Människornas otro blir större och större. Berget med gudagestalten krossas. Gud tager då sin beskyddande hand ifrån Nordlandets folk. De vedermödor, som det resliga folket så länge skonats ifrån, skall komma över dem. Sjufalt och åter sjufalt värre än de plågor, som hemsökt andra jordens länder och folk." - Så långt denna profetia.

När Kristusgestalten blottades
Det var alltså i slutet av november 1946 i Kristinebergsgruvan, när man höll på med sprängningarna, som en Kristusgestalt visade sig. Den bestod av den silverglänsande s.k. seresitkvartsiten, och återgav tydliga drag av Kristus, sådan som vi är vana att se honom avbildad. Gestalten skilde sig på ett märkligt sätt från den omgivande mörka kloritkvartsiten. Alla som såg den cirka 3 m höga gestalten, blevo synbarligt gripna. Ett ögonvittne, en prästman, berättar vilket överväldigande intryck den gjorde, sedd från ett rum i berget på omkring 20 m avstånd i skenet av två starka strålkastare. Det var ett av hans livs oförglömliga ögonblick, när han fick tillfälle att skåda denna syn. 

Arbetarna rapporterade händelsen för gruvledningen, som efter en undersökning gav order att sprängningarna skulle fortsätta och bilden således förstöras. Men då hände det märkliga, att ingen av gruvarbetarna lydde order, man vägrade bestämt. Vid senare undersökning visade det sig, att en stor olycka skulle ha inträffat om ordern utförts, enär själva bärmassivet i gruvan då skulle ha bortsprängts och en oundviklig katastrof hade inträffat. En av arbetarna, ateist till sin livsåskådning, blev så gripen av den tysta predikan, som han där mötte i form av Kristusgestalten, att han blev omvänd till Gud och är i dag en bekännande kristen. 

Ett enormt intresse bland folk från olika håll i vårt land gjorde att det blev en folkvandring till gruvan. Man ville se den märkliga bilden. Såväl provinstidningama som stockholmspressen skrev om miraklet i Kristineberg och intresset växte för varje dag. För att göra slut på den oerhörda tillströmningen av människor till gruvan, fann sig gruvledningen nödsakad att låta igenfylla gruvschaktet och nu är Kristusbilden åter gömd under jorden. För hur lång tid? Skall den gamla förutsägelsen gå i uppfyllelse och Kristusbilden åter bli synlig? Man har den fotografiskt bevarad innan schaktet igenfylldes. 

Komminister N.O. Nolander från Björksele säger: 
"Om vi räkna med nutida människors tidsberäkningar skulle denna bergformation danats i jordens inre av Skaparens hand tusentals år före Frälsarens människoblivande. Vad kan väl meningen vara annat än den Allvetandes förutseende om stenar som tala. Maskinborrarnas skarpa kronor, som pressas flera meter in i bergväggarna, eller de våldsamma dynamitladdningarna, skulle ej nå fram till denna bild, utan här rämnar berget och blottar ett gudomligt vittnesbörd." 

Därtill fogar en på Kristus troende jude: 
"Ett är säkert: Det är icke en tillfällighet att en bild, som råkade likna en Kristusgestalt, kom fram på bergväggen, utan det ligger en djupare mening i detta. Stenarna ropa och vill rikta vår blick till Honom, vår Frälsare, om vilken den långa, gyllene kedja av gudomliga löften, förebilder och hela den levitiska gudstjänsten med de många tusenden av offerdjuren jämte alla översteprästerna bär vittnesbörd att i tidens fullbordan en förlossare skulle komma, som i sin person är både översteprästen och offret, för att dö för oss. Genom att vi genom tron öppna våra hjärtan för Honom, mottaga vi frälsningens och därmed det eviga livets gåva. Du, som läser dessa rader: Tänk på Din själs frälsning, tro att Gud har så älskat världen, att Han gav sin enfödde Son även för Dig till förlossning från all synd. Och låt Kristusgestalten i Kristineberg bli vad den redan blivit för flera andra: ett gudomligt väckelserop i dessa yttersta tider att avgöra sig för eller emot Kristus och en inträngande maning att välja rätt och tillåta Guds Ande att förvandla Ditt liv och föra Dig från mörkret till Ijus, från olydnad mot Gud till ett Kristuslikt liv i utgivande kärlek och till Andens herravälde över kött och värld! Ske så, i Jesu namn, amen! "