Guldgrävarsången

En gång i fjärran väst vid Stilla Havets kust, jag fann mig själv en sommardag mitt hjärta slog med lust, och snart med mod på strand jag stod.

Jag tänkte gräva gull, bli rik och få betjänt, men mina planer gick omkull och jag fick ej en cent, men aldrig förr mig bättre hänt.

Ty jag blev frälst, ja härligt frälst och jordens skatter får vem som helst. Jag byter ej bort den skatt jag fått, för millioner jag mår så gott.

Jag reste hit och dit att söka guld och glans, jag strävade och med all flit att vinna ärans krans, jag ville opp till högsta topp.

Jag tänkte ej uppå att när min famn blev full, jag måste bort ifrån det gå och lämna mitt schatull, på denna jord och själv bli mull.

Att vinna ära här, det aktar jag ej stort, mitt namn i himlen skrivet är och genom himlens port en gång jag går och kronan får.

Betyder mindre här om kassan ej är full, att vara himmelsk miljonär är mera värt en gull, ty banken där går ej omkull.